Livet enligt Jenny

Måste bara skriva av mig lite, massa känslor som bara kommer fram helt plötsligt.

Det kanske inte märks men jag försöker verkligen, tro mig. Men det är svårt, så svårt. Jag vet inte alltid hur jag ska bete mig eller hur jag ska bära mig åt, men ändå försöker jag, städigt. Jag är inte perfekt, inte på något plan. Många gånger vill jag bara krypa ner i sängen och inte göra något alls, inte behöva träffa någon, göra något alls eller ens tänka. För när jag gör det, verkar allt bara bli så fel. Jag kan knappt skriva ner mina känslor, vet inte hur jag ska formulera mig för att få fram vad det verkligen är jag känner, vad jag vill förändra. Det är så mycket, så mycket på samma gång. Jag går snart under, snart rasar allt. Därför måste jag försöka lite mer, måste märka skillnaden. Jag försöker.